PFAS i vilda djur – ny studie väcker oro

PFAS har kallats ”evighetskemikalier” – och med god anledning. Dessa ämnen bryts inte ner naturligt och sprids obehindrat i vatten, jord och luft. Under de senaste åren har forskare och myndigheter allt mer riktat blicken mot deras långsiktiga påverkan på både människor och miljö.

Nu visar en ny svensk studie något som oroar experterna på djupet: vanliga smådjur i våra skogar uppvisar rekordhöga halter av PFAS i sina kroppar. Resultaten pekar dessutom på direkta skador på deras organ och en ökad risk för sjukdomar. Det handlar inte längre om hypotetiska risker i laboratoriemiljö – utan om konkreta effekter i vår egen natur.

Det här är en utveckling som både forskare och allmänhet måste förhålla sig till. När ekosystemets minsta kuggar påverkas, kan följderna snabbt sprida sig uppåt i näringskedjan – och i slutändan nå oss människor.

Vad är PFAS och varför är det ett problem?

PFAS står för per- och polyfluorerade alkylsubstanser, en stor grupp kemikalier som utvecklades redan på 1950-talet. De har unika egenskaper: de är fett-, smuts- och vattenavvisande, samt mycket värmetåliga. Just därför används de i allt från brandskum och non-stick-pannor till smink, kläder och livsmedelsförpackningar.

Problemet är att samma egenskaper som gör PFAS så användbara också gör dem nästan omöjliga att bryta ner i naturen. De stannar kvar – i marken, i vattnet och i levande organismer. Forskare uppskattar att vissa av dessa ämnen kan finnas kvar i tusentals år.

Tidigare studier har visat att PFAS kan kopplas till bland annat hormonstörningar, försämrat immunförsvar och leverskador hos människor. Hos djur har man sett effekter på fertilitet, tillväxt och organfunktion. Men mycket av kunskapen bygger på laboratorieförsök eller på analyser av människor som fått i sig PFAS via förorenat dricksvatten.

Det nya i den svenska studien är att man nu ser liknande effekter direkt ute i naturen – hos helt vanliga vilda däggdjur.

Rekordhöga halter i svenska skogssorkar

Studien genomfördes av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och resultaten är minst sagt alarmerande. På Frösön i Jämtland analyserade man skogssorkar och fann att deras lever innehöll några av de högsta PFAS-nivåerna som någonsin har uppmätts hos vilda däggdjur i Europa.

Det handlar inte om marginella skillnader. Halterna i sorkarnas lever var så höga att forskarna beskriver dem som ”rekordnivåer”. Jämförelser med andra europeiska studier visar att Frösön sticker ut på ett sätt som inte kan förklaras av naturliga variationer.

Fynden ligger i linje med tidigare mätningar i området. I grundvattnet på Frösön har man tidigare hittat halter på över 400 000 nanogram per liter – nivåer långt över de riktvärden som EU satt upp. Även fisk i Storsjön har visat förhöjda nivåer. Att sorkarna nu också uppvisar kraftig påverkan visar att föroreningarna sprider sig genom hela ekosystemet.

Leverskador och ökad infektionsrisk

När forskarna undersökte sorkarnas organ såg de tydliga tecken på skador. Levercellerna uppvisade förändringar som starkt tyder på PFAS-påverkan. Men det var inte allt. De sorkar som hade högst halter av PFAS hade också en betydligt högre förekomst av sorkfebervirus (PUUV).

Sorkfeber är en sjukdom som kan smitta människor och ge allvarliga symptom som feber, buksmärtor och i vissa fall njursvikt. Att viruset var så spritt bland just de PFAS-exponerade sorkarna väcker allvarliga frågor.

Forskarna menar att leverskadorna kan ha försvagat sorkarnas immunförsvar och därmed gjort dem mer mottagliga för infektioner. Detta är första gången man ser en sådan tydlig koppling i en naturlig miljö, utanför kontrollerade laboratoriestudier.

Om PFAS på detta sätt ökar djurs känslighet för infektioner, kan konsekvenserna bli mycket större än vad man tidigare trott. Det handlar inte bara om direkt toxiska effekter – utan också om hur hela sjukdomsdynamiken i ekosystemet kan påverkas.

Konsekvenser för ekosystemet

Skogssorken är Europas vanligaste däggdjur. Den spelar en central roll i ekosystemet som föda för en rad rovdjur, bland annat rödräv, pärluggla och olika mårddjur.

När en så grundläggande art påverkas av miljögifter, finns en reell risk att effekterna sprider sig uppåt i näringskedjan. Rovdjur som äter sorkarna kan få i sig höga halter PFAS, vilket i sin tur kan leda till påverkan på deras hälsa, fortplantning och överlevnad.

Ekologer brukar tala om ”trophiska kaskader” – när en förändring på en nivå i näringskedjan får följder på flera andra nivåer. I det här fallet riskerar PFAS att utlösa en sådan kedjereaktion. På sikt kan det förändra balansen i hela ekosystem.

Forskarna beskriver därför resultaten som allvarliga, inte bara för de enskilda sorkarna utan för hela den biologiska mångfalden i området.

Frösöns föroreningshistoria

Varför just Frösön? Förklaringen ligger i områdets historia. Under många år använde Försvarsmakten brandskum innehållande PFAS vid flygflottiljen F4 på ön. Dessa skum användes vid brandövningar och har genom åren läckt ner i marken och vidare till grundvattnet.

När grundvattnet sedan rinner ut i omgivande natur, sprids PFAS vidare. Därifrån tar växter och djur upp kemikalierna, och så småningom ackumuleras de i näringskedjan.

Det är alltså ingen slump att forskarna fann så höga halter i just Frösöns skogssorkar. Området är en av Sveriges mest dokumenterade PFAS-hotspots, och studien ger nu en tydlig bild av hur dessa ämnen tar sig in i ekosystemet på djupet.

Vad betyder forskningen för oss människor?

Den kanske mest oroande frågan är vilken betydelse dessa resultat har för oss människor.

Direkt risk via sorkfeber finns redan i dag. Om PFAS gör sorkar mer mottagliga för infektioner kan det i förlängningen innebära fler utbrott av sjukdomen bland människor. Men det är bara en del av problemet.

Den långsiktiga risken ligger i att PFAS inte stannar i en art eller ett område. När de en gång har spridits i naturen, ackumuleras de i djur och växter och kan vandra uppåt i näringskedjan. I förlängningen kan det påverka oss via maten vi äter eller vattnet vi dricker.

Forskare betonar att vi fortfarande vet alldeles för lite om hur PFAS sprids och vilka effekter de har i komplexa ekosystem. Men att skador redan kan observeras i fria vilda djur gör att frågan inte längre kan betraktas som en teoretisk risk – det är en realitet här och nu.

Hur kan vi skydda oss mot PFAS i vardagen?

Även om det är svårt för enskilda individer att påverka vad som redan finns i naturen, finns det konkreta steg man kan ta för att minska sin egen exponering.

Den största risken för många människor är dricksvattnet. På flera håll i Sverige har kommunala vattenverk redan tvingats stänga brunnar eller bygga avancerade reningsanläggningar för att få bort PFAS.

För hushåll som vill ta kontroll själva finns det vattenfilter som effektivt reducerar halterna vid kökskranen. Flera tester har visat att rätt filter kan minska PFAS-innehållet kraftigt. Hos oss hittar du en hel del populära vattenfilter, som du kan se nedan.

Det handlar också om att vara medveten om sin konsumtion. Genom att minska användningen av produkter som innehåller PFAS – exempelvis impregnerade textilier eller vissa typer av smink – kan man bidra till att minska spridningen.

För mer information om hur PFAS påverkar miljö och hälsa kan du läsa mer hos Naturskyddsföreningen. Även Livsmedelsverket har samlad information om PFAS i dricksvatten och vilka gränsvärden som gäller.

Avslutning

Studien från Frösön visar med all tydlighet att PFAS inte längre bara är en fråga om kemikalier i fabriker eller abstrakta miljöproblem på lång sikt. De påverkar redan nu djuren i våra skogar – och resultaten pekar på skador som kan få långtgående konsekvenser för både ekosystem och människor.

PFAS är ämnen som inte försvinner. Det vi gör i dag avgör hur mycket som kommer att finnas kvar i naturen om hundra eller tusen år. Att förstå deras effekter är avgörande för framtiden.

Forskningen är därför inte bara en varningssignal – den är också en påminnelse om att lösningarna kräver både politiska beslut, tekniska innovationer och individuella val. För även om problemet är globalt, börjar förändringen ofta vid den egna kranen.